(Senast uppdaterad mars 2026)

Om du inte orkar ta dig igenom alla mina utläggningar kan du lugnt hoppa direkt till avsnittet Gör-det-själv-fästingmedel längre ner på sidan.

Inför varje säsong får jag mängder av frågor från mer eller mindre desperata hundägare om hur man bäst hanterar fästingplågan. Fullt förståeligt – jag är lika äcklad av de blodsugande krypen som alla andra. Det verkar krylla av fästingar och många upplever att de blir fler för varje år.

Jag förstår därför mycket väl frestelsen i att sätta på hunden ett receptbelagt fästinghalsband, droppa några milliliter i nacken eller ge en tablett – och sedan slippa tänka mer på saken. Men hur säkra är fästingmedlen egentligen?

För att ett preparat ska få säljas med påståenden om att det repellerar fästingar krävs vetenskapliga studier som visar både effekt och säkerhet. Det finns också krav på tillstånd och godkännande från Kemikalieinspektionen. Detta gäller oavsett om det handlar om ett syntetiskt eller ett naturligt ämne.

Men betyder ett godkännande verkligen att medlet är helt ofarligt?

Först bara lite kort om fästingar

Fästingar är – vår avsky till trots – en viktig del av naturens kretslopp, precis som alla andra varelser i naturen. De kan tyvärr trigga sjukdom hos en försvagad värdorganism – djur eller människa.

Fästingar har funnits i alla tider, men de har blivit betydligt fler under de senaste decennierna. Ofta lyfts ett varmare klimat fram som den viktigaste förklaringen. Personligen tror jag att bilden är mer komplex än så. Fästingplågan kan mycket väl vara ett resultat av flera olika former av mänsklig miljöpåverkan som tillsammans rubbar den naturliga balansen i våra ekosystem – den yttre terrängen är sjuk.

Rent praktiskt går fästingen till väga på ett ganska enkelt sätt. Den klättrar upp på ett grässtrå eller annan vegetation och väntar på att ett lämpligt värddjur ska passera. Med sina framben utsträckta känner den av omgivningen och registrerar dofter, rörelser, temperaturförändringar och variationer i koldioxidhalten i luften.

Fästingen är inte särskilt kräsen – de flesta däggdjur, fåglar och människor kan fungera som värdar. Och så snart något levande passerar tillräckligt nära … ja, resten vet du.

Utan gift – ingen effekt

Det finns inget snällt sätt att döda en fästing. För att ett medel ska fungera måste det vara giftigt för parasiten.

Det man först och främst måste ha klart för sig är en enkel sak: om hunden inte har giftet i pälsen, har den det i blodomloppet i stället. I praktiken handlar valet alltså inte om om hunden ska exponeras för ett gift – utan hur och var.

Både utvärtes och invärtes fästingpreparat bygger på samma princip. De innehåller ämnen som dödar insekter – så kallade insekticider – och i vissa fall även parasiticider som dödar parasiter. I tabletter som till exempel Bravecto® används just sådana systemiska ämnen. Bland de verksamma substanserna som förekommer i olika produkter finns bland annat pyretroider¹, olika neurotoxiner (nervgifter)² och ämnen ur gruppen isoxazoliner³.

Under senare år har dramatiska och i vissa fall mycket allvarliga biverkningar rapporterats av hundägare i samband med användning av fästingpreparat. Produkter som Scalibor® (verksamt ämne deltametrin), Bravecto® och NexGard® (verksamt ämne afoxolaner) nämns ofta i dessa sammanhang. Även spot-on-preparat som Frontline® (verksamt ämne fipronil) har i rapporter kopplats till svåra reaktioner.

Tillverkarna av produkterna avfärdar dock i regel sådana uppgifter och hänvisar i stället till studier som anses visa att preparaten är säkra.

Veterinären Dr. Cathy Alinovi DVM påpekar i en artikel[4]⁴ att en av säkerhetsstudierna som genomfördes av tillverkarna av Bravecto® omfattade endast 32 hundar. Som jämförelse kräver läkemedelsstudier för människor normalt betydligt större testgrupper för att man med rimlig säkerhet ska kunna upptäcka ovanliga biverkningar.

“[…] Apparently, pet products do not undergo the same scrutiny during testing as human products, even though the majority of pet owners feel their pets are part of the family!”
– Dr. Cathy Alinovi, DVM

Många hundägare resonerar – fullt förståeligt – att man hellre tar den “lilla” risken för biverkningar än den större risken att hunden ska drabbas av en fästingburen sjukdom.

Men är det verkligen så enkelt?

Hur stor är egentligen risken att en hund utvecklar det som brukar kallas fästingburen sjukdom? Och hur ska vi egentligen förstå sambandet mellan fästingar, smittämnen och sjukdom?

Om fästingar i sig vore en direkt och avgörande orsak till sjukdom, borde vi då inte se tydliga epidemiska mönster även i naturen? Visst – vilda djur blir sjuka och dör utan att människor nödvändigtvis uppmärksammar det. Samtidigt lever de flesta vilda djur i miljöer där fästingar är en naturlig och ständig del av ekosystemet.

Med tanke på den alarmism och vaccinpropaganda som ofta omger fästingburna sjukdomar kan man därför ändå ställa sig frågan: borde vi inte se mer tydliga tecken på omfattande sjukdomsutbrott även i naturen?

Det här är frågor utan enkla svar, men de är viktiga att ställa.

Och om man ändå väljer ett läkemedelsklassat fästingpreparat – ska man då välja halsband, droppar eller tabletter?

Fördelen med ett halsband är att det kan tas av om hunden reagerar negativt. I många fall klingar symtomen då av relativt snabbt. Biverkningar från spot-on-preparat kan ibland mildras genom att man badar hunden och försöker tvätta bort en del av ämnet från huden.

Nackdelen med både halsband och spot-on-preparat är att hunden bär runt på ett gift i pälsen. Det innebär att exponeringen inte bara gäller hunden själv utan även människor, andra djur och miljön omkring.

Tabletter fungerar på ett annat sätt. De gör blodet giftigt för parasiten. Fördelen är att inga kemikalier hamnar i pälsen eller i omgivningen. Nackdelen är att när ämnet väl finns i blodet och kroppsvätskorna går det inte att ta bort. Eventuella biverkningar är därför svårare att hantera.

En annan sak man bör känna till är att tabletter som Bravecto® eller NexGard® inte har någon repellerande effekt. Hunden är alltså fortfarande lika attraktiv för fästingar. Parasiten dör först efter att den har bitit sig fast och börjat suga blod.

Utöver läkemedelsklassade produkter finns också en mängd andra utvärtes fästingmedel på marknaden – halsband, sprayer och liknande. Många av dessa baseras på ämnen som icaridin, DEET (dietyltoluamid) eller ethyl butylacetylaminopropionate.

Personligen tycker jag att det är märkligt att marknadsföringen av sådana produkter nästan alltid fokuserar på säkerhet, men sällan på långsiktiga effekter. Alla dessa ämnen måste trots allt brytas ned och tas om hand i kroppen.

Vad vet man egentligen om hur till exempel levern påverkas efter lång tids exponering? Vad vet man om den så kallade cocktail-effekten – när flera olika läkemedel och kemikalier samverkar i kroppen?

Och om man faktiskt vet det – hur har man kommit fram till den kunskapen?

Jag behöver nog inte ens börja tala om hur jag personligen känner inför alla de djur som används som försöksdjur för att utveckla den här typen av produkter.

Finns det ofarliga alternativ?

Det här är inte alls en så enkel eller rättfram fråga som man skulle kunna tro.

I själva verket kan nästan allt vara både giftigt och farligt – inte minst sådant som betraktas som naturligt. Mängd, frekvens och hur ett ämne används spelar ofta större roll än om det råkar ha sitt ursprung i naturen eller i ett laboratorium.

Naturligt är alltså inte per definition detsamma som ofarligt. Och ibland är gränsen mellan naturligt och onaturligt betydligt mer suddig än man först kan tro – som vi snart ska se.

Eteriska oljor och andra naturliga medel

Många hundägare tänker direkt på eteriska oljor när man pratar om naturlig fästingrepellering. Men här blir frågan om vad som är naturligt – och vad som är ofarligt – snabbt mer komplicerad än man kanske tror.

Förr i tiden fanns fästing- och lopphalsband i zoobutikerna som marknadsfördes som naturliga. De baserades ofta på olika eteriska oljor och ibland även örtextrakt, men det vanligaste var att de innehöll citronella. Det fanns även sprayer byggda på samma princip.

Dessa produkter förbjöds senare att säljas som insektsrepellerande genom ett EU-direktiv – om jag minns rätt runt 2006–2007. Beslutet väckte starka reaktioner eftersom medel baserade på eteriska oljor allmänt ansågs vara både naturliga och ofarliga. Men riktigt så enkelt är det faktiskt inte.

Om vi tar citronella som exempel, så är det – trots sitt naturliga ursprung – långt ifrån något helt harmlöst ämne. Citronella är en högkoncentrerad eterisk olja som utvinns ur gräsarter inom släktet Cymbopogon. Den är mycket rik på terpener⁵, framför allt monoterpener.

Flera terpener klassas som allergena – till exempel limonene, linalool och geraniol – och måste därför numera deklareras tydligt i ingredienslistor på produkter som innehåller eteriska oljor. Terpener kan bland annat orsaka allergiska hudreaktioner och i vissa fall även skador vid inandning.

Man ska alltid ha stor respekt för eteriska oljor – inte bara citronella. Detta kan knappast understrykas nog. Även om man inte märker någon omedelbar reaktion kan de mycket koncentrerade oljorna påverka kroppen. De måste brytas ned och metaboliseras, framför allt i levern, oavsett om de sväljs, inandas eller appliceras på huden.

När eteriska oljor används felaktigt eller i för stora mängder kan kroppen få svårt att hantera dem, och ämnena riskerar då att ansamlas i vävnaderna. Därför bör man alltid rådgöra med någon som har gedigen kunskap om eteriska oljor innan man använder dem – särskilt på djur eller i djurens miljö.

Citronella, tillsammans med flera andra eteriska oljor och växtextrakt, är numera åter tillåtna att ingå i produkter avsedda för insektsbekämpning. Men alla så kallade biocidprodukter måste godkännas av Kemikalieinspektionen för att få marknadsföras som insektsrepellerande.

En viktig detalj är att sådana produkter inte får marknadsföras som naturliga, giftfria eller ofarliga – även om de består av hundra procent naturliga ingredienser. Om en produkt marknadsförs som insektsrepellerande klassas den nämligen automatiskt som ett bekämpningsmedel, och lagstiftningen gör ingen skillnad på naturligt och syntetiskt ursprung.

Personligen anser jag att eteriska oljor – när de används på rätt sätt – kan vara några av de mest effektiva naturliga medel som finns. Men då ligger betoningen på rätt använda. Alla eteriska oljor är inte lämpliga att använda på djur, och även de som anses säkra bör alltid spädas ut och användas med stor försiktighet och respekt. Mer om detta längre fram.

Ett ämne som fortfarande är förbjudet att sälja som insektsrepellerande är neem (Azadirachta indica). Neemträdets blad och fröolja har använts i tusentals år som naturligt insektsavvisande medel.

Extrakt från neem (azadirachtin) är godkänt både som ingrediens i hudvårdsprodukter och som växtskyddsmedel – alltså för att skydda växter mot insekter. Däremot får neem inte säljas som insektsrepellerande medel för människor eller djur.

Vi återkommer till neem längre fram i gör-det-själv-avsnittet.

Pseudonaturliga medel

Vänta nu lite… pseudonaturligt? Är det verkligen en grej?

Ja – i allra högsta grad. Faktum är att väldigt många produkter som vi dagligen äter eller smörjer in oss med innehåller just sådana ämnen. De brukar också kallas semisyntetiska eller halvsyntetiska.

Väldigt förenklat handlar det om substanser vars molekylära sammansättning har förändrats genom kemiska eller mekaniska processer. Vissa molekyler tas bort, andra isoleras eller modifieras. Resultatet blir ett nytt ämne – pseudonaturligt eller semisyntetiskt.

Eftersom de ursprungliga byggstenarna ofta kommer från naturen kan produkten fortfarande beskrivas som naturlig i marknadsföringen. Och visst låter det bättre att skriva naturligt på förpackningen än pseudonaturligt. För vem vill egentligen använda eller äta något som marknadsförs som halvsyntetiskt?

Exempel på ämnen som ofta är pseudonaturliga⁶ – trots att de marknadsförs som naturliga – är:

vitaminer
doftämnen
smakämnen
antioxidationsmedel
konserveringsmedel
raffinerade oljor

För att förstå hur detta även påverkar marknaden för insektsrepellerande medel kan vi titta närmare på ett konkret exempel.

PMD

Ett ämne som ofta används i moderna insektsrepellerande produkter är PMD (p-mentan.3,8-diol, ibland kallat methoglycol).

PMD är en terpenioid vars olika användningsområden har patenterats hundratals gånger. Ämnet kan i teorin utvinnas ur växter – bland annat från vissa eukalyptusarter – men i praktiken framställs det oftast genom kemisk omvandling av citronellal, ett ämne som i sin tur kan vara syntetiskt framställt.

PMD räknas i dag som den enda aktiva ingrediens av växtursprung som är godkänd inom EU för användning i vissa typer av utvärtes insektsrepellerande produkter.

I Sverige förekommer ämnet bland annat i produkter som PetWise/HorseWise, som distribueras av Imazo AB.

Precis som citronella har PMD en mycket tydlig och kraftig doft. Skillnaden är att PMD är betydligt mer beständigt och avdunstar långsammare, medan naturlig citronella – liksom de flesta eteriska oljor – är mycket flyktig och snabbt försvinner från huden.

När det gäller potentiella risker gäller i stort sett samma försiktighetsprinciper som för andra starkt doftande terpener: exponering genom hudkontakt, inandning eller förtäring kan orsaka irritation eller andra reaktioner hos känsliga individer.

Hur är det med fodertillskott då?

Jag har ärligt talat inte testat de invärtes preparat som finns på marknaden och kan därför inte uttala mig om dem. Däremot har jag under många år arbetat med att komponera egna fodertillskott – det var faktiskt så min egen produkt NIX TIX kom till.

När en produkt är avsedd att förtäras klassas den som foder eller fodertillskott och omfattas därför av foderrätten, inte av reglerna för bekämpningsmedel. Det innebär att produkten måste bestå av godkända fodermedel eller fodertillsatser och vara korrekt märkt enligt gällande regelverk – precis som alla andra foderprodukter på marknaden.

Samtidigt gäller att påståenden om en specifik effekt måste kunna styrkas. Om en produkt marknadsförs med ett repellerande påstående ska detta kunna backas upp av dokumentation, till exempel studier.

Min egen produkt, NIX TIX, är ett fodertillskott som bygger på ingredienser med lång traditionell användning mot blodsugande insekter. Jag påstår alltså inte att den repellerar fästingar. Däremot menar jag att den kan bidra till att göra hunden mindre attraktiv för blodsugande insekter.

När man arbetar med naturliga råvaror gäller det ibland att vara lite kreativ inom regelverkets ramar. För även om det finns goda skäl att vara försiktig med repellerande preparat – även sådana som marknadsförs som naturliga – är regelverken kring olika typer av produkter långt ifrån alltid konsekventa.

Myndigheternas uppdrag är förstås att skydda människor, djur och miljö. Samtidigt är det svårt att bortse från att starka ekonomiska intressen spelar en betydande roll i utvecklingen av regelverk och EU-direktiv. Den industri som producerar läkemedel och bekämpningsmedel är en mycket resursstark aktör – och lobbyism är en realitet i Bryssel.

Gör-det-själv-fästingmedel

Det är svårt för mig att redogöra för vilka naturliga och giftfria utvärtes preparat med repellerande effekt som finns på marknaden. Det beror delvis på att det i vissa fall inte är tillåtet att prata om produkterna i sådant avseende (jag vill inte att någon tillverkare ska råka i trubbel) och delvis på att marknaden ständigt förändras och jag kan inte ha kol på alla nya preparat som dyker upp. Vi får i stället hålla oss till enstaka råvaror och sådant som man själv kan tillverka med hjälp av dessa.

Utvärtes medel

Att fästingar identifierar lämpliga offer genom doft är välkänt. Det är därför som många fästingmedel baseras på starka dofter som repellerar insekter, eller som maskerar djurets doft.

Oljor och eteriska oljor

Eteriska oljor är – under förutsättning att de används med förnuft och respekt – det bästa som finns för att handskas med bitande insekter av alla slag. Eteriska oljor är superkoncentrerade och fettlösliga. När de appliceras på huden eller inandas, kommer de att tas upp, omsättas och påverka kroppens olika system. Det är viktigt att komma ihåg.

Kom också ihåg att katter är väldigt känsliga för eteriska oljor generellt och i synnerhet oljor rika på monoterpener och fenoler. För katter gäller att alltid späda alla eteriska oljor med en basolja. Faktiskt är de flesta eteriska oljor direkt olämpliga för katter och många oljor, som trots att de är säkra för hundar, är faktiskt farliga för katter.

Att tillverka egna fästingmedel med eteriska oljor är enkelt. Nedan har jag listat några olika oljor, med instruktioner om hur de används säkert.

Spädning

Det är en generell rekommendation att alla eteriska oljor ska spädas innan de används på djurets hud/päls. Eteriska oljor är fettlösliga och blandar sig därför inte med vatten. En basolja måste användas för att späda dem.

Djurets vikt	Spädningskvot	Eterisk olja	Bärande olja
0 – 10 kg	75%	1 droppe	3 droppar
11 – 35 kg	50%	2 droppar	2 droppar
36 + kg	25%	3 droppar	1 droppe

Basoljor för spädning

För användning direkt på huden, förslagsvis med pipett, kan man använda fetare oljor, till exempel olivolja, ricinolja, kokosolja, arganolja, mandelolja eller jojobaolja. (För hemgjord fästingolja kan neemfröolja ersätta cirka hälften av den bärande oljan.)

Om man vill använda eteriska oljor för att tillverka ett flytande spray så använder man enklast MCT-olja. MCT-olja är fraktionerad kokosolja, som är tunn och flytande.

Recept på hemgjord fästingolja

Använd en liten flaska med pipett som rymmer minst 30 ml.
Häll ca. 2 matskedar bärande olja i flaskan (byt eventuellt ut 1 msk mot neemfröolja).
Tillsätt sammanlagt 6 droppar av en eller flera olika eteriska oljor (förslag nedan).
Skaka om i minst 2 minuter.
Sätt några droppar bakom skulderbladen och vid svansroten. Eventuellt också på mage och ljumskar, men se till att hunden inte omedelbart börjar slicka i sig oljan.

Har man ingen pipettflaska kan man blanda i en glasburk med lock. Använd t.ex. bomullstuss eller tops för att administrera oljan.

Recept på hemgjord fästingspray

Använd en ren sprayflaska som rymmer cirka 2,5 dl (250 ml).
Häll 2 matskedar MCT-olja (eller annan tunnflytande olja) i flaskan.
Tillsätt sammanlagt 6 droppar av en eller flera olika eteriska oljor (förslag nedan).
Fyll upp flaskan med vatten, eller örtvatten (hydrolat)*. Skaka om i minst 2 minuter.
Skaka om rejält innan varje användning.

*Örtvatten/hydrolater är helt naturliga biprodukter från framställandet av eteriska oljor. De är betydligt mildare än den eteriska oljan och kan därför användas direkt på huden och i sprayer. Förslag på hydrolater för fästingspray är geraniumvatten, eukalyptusvatten (ej för katter) eller lavendelvatten.

Undvik att spraya djuret i ansiktet. Spraya djuret inför varje utomhusvistelse.

Använd färdiga blandningar inom 1 vecka.

Förslag på eteriska oljor

Rosengeranium är en eterisk olja med repellerande effekt på fästingar. Den har en mycket stark doft och därför bör man vara mycket försiktig när man använder den på hund. Sätt en droppe bakom båda skulderbladen och en vid svansroten inför varje utevistelse. Eller späd den enligt ovan och använd i hemgjord fästingolja-/spray. Undvik alltid ansiktet och ställen där djuren kommer åt att slicka. Denna eteriska olja måste alltid användas utspädd på katter.

Skvattramolja (Getpors, Rhododendron tomentosum) är en eterisk olja med repellerande effekt på fästingar. Den är mycket rik på monoterpener och måste därför alltid spädas med basolja innan användning. Sätt en droppe utspädd olja bakom båda skulderbladen och en vid svansroten inför varje utevistelse. Undvik alltid ansiktet och ställen där hunden gärna vill slicka. Skvattramolja ska aldrig användas på katter.

Rödcederträolja är en eterisk olja som förekommer i många varianter, men den man ska använda är den amerikanska varianten (Juniperus Virginia) som är aktiv, giftfri och 100% ren. Den har en mycket stark doft och därför bör man vara mycket försiktig när man använder den på hund. Sätt en droppe utspädd olja bakom båda skulderbladen och en vid svansroten inför varje utevistelse. Undvik alltid ansiktet och ställen där hunden gärna vill slicka. Rödcederolja ska aldrig användas på katter.

Citronella / citronellagräs (Cymbopogon winterianus) är en eterisk olja med repellerande effekt på fästingar. Den är mycket rik på monoterpener och måste därför alltid spädas med basolja innan användning. Sätt en droppe utspädd olja bakom båda skulderbladen och en vid svansroten inför varje utevistelse. Undvik alltid ansiktet och ställen där hunden gärna vill slicka. Citronella ska aldrig användas på katter.

Eukalyptus (radiata / globolus) är en eterisk olja med repellerande effekt på fästingar. Den är mycket rik på ämnet 1,8-cineole och måste därför alltid spädas med basolja innan användning. Sätt en droppe utspädd olja bakom båda skulderbladen och en vid svansroten inför varje utevistelse. Undvik alltid ansiktet och ställen där hunden gärna vill slicka. Eukalyptus ska aldrig användas på katter.

Lavendelolja (Lavandula angustifolia) är en eterisk olja med repellerande effekt på fästingar. Den är mycket rik på monoterpener och måste därför alltid spädas med basolja innan användning. Sätt en droppe utspädd olja bakom båda skulderbladen och en vid svansroten inför varje utevistelse. Undvik alltid ansiktet och ställen där djuren gärna vill slicka. Denna eteriska olja måste alltid användas utspädd på katter.

Generellt om eteriska oljor:

Behandla alla eteriska oljor med stor respekt.
Låt aldrig djuret slicka i sig eteriska oljor (undantaget om man använder självvalsmetoden).
Tänk på att det går åt enormt mycket plantmaterial för att utvinna en enda droppe eterisk olja och de är därför väldigt resurskrävande, använd dem därför sparsamt och med respekt.
Köp aldrig billiga oljor av tveksam kvalitet. Köp endast 100% rena eteriska oljor! Kontakta gärna tillverkaren och fråga efter certifikat.
Överdosera aldrig eteriska oljor, använd dem sparsamt och späd dem enligt anvisning.
Undvik alla eteriska oljor på och runt dräktiga/digivande tikar och valpar under 3 månader.

Neemolja

Neemfröolja (Azadirachta indica / Melia azadirachta / Margosa) är välkänd för sin kraftigt repellerande effekt på blodsugande insekter. Neemfröolja är en kallpressad olja och inte en eterisk olja och den kan därför användas outspädd, även på katter. En droppe i nacken och några få utmed djurets ryggrad är ofta tillräckligt inför varje utevistelse. Nackdelen med neemfröolja är att den inte luktar särskilt gott men det får man kanske stå ut med? Neemolja påverkar inte andningsvägarna och är inte farlig att inandas. Däremot ska den inte förtäras. Neemolja kan även blandas i hemgjord fästingolja eller spray.

Äppelcidervinäger

Om man står ut med lukten så kan faktiskt något så enkelt som ÄCV sprayat i pälsen ha viss effekt mot fästingar. Att göra djurets hud och päls lite ”surare” kan faktiskt avskräcka insekter. Använd ekologisk, ofiltrerad ÄCV och ge den gärna också invärtes genom att blanda lite i djurets mat varje dag – toppen för matsmältningen också!

Avkok, sprayer och pulver

Neemvatten gör man genom att blanda neembladspulver och vatten som man sedan fördelar i pälsen med hjälp av en svamp. Man kan också köpa hela neemblad och göra avkok på: Slå kokande vatten på bladen, låt dra över natten, sila och slå på sprayflaska. Denna metod är säker även för katter. Upprepa inför varje utomhusvistelse. Till skillnad från neemoljan så är neembladen helt ofarliga att äta – de är till och med både nyttiga och effektiva i kampen mot fästingar. Kombinera gärna neemvatten med neembladspulver (eller HundApoteket NIXTIX) blandat i djurets mat.

Avkok på färsk vitlök, rosmarin, citron – i kombination eller var för sig – är gamla och väl beprövade repellerande medel. Man tillverkar dem enkelt själv genom att slå kokande vatten över valda ingredienser och låta det hela dra över natten. Sedan silar man upp vätskan på en lämplig sprayflaska. Man kan även använda en svamp och fördela vätskan med i djurets päls. Behandlingen behöver ofta upprepas varje dag, kanske till och med inför varje utomhusvistelse. Denna metod är även säker för katter. Undvik alltid att spraya i ansiktet.

Repellerande pulver/puder gör man enkelt själv. Lämpliga ingredienser – i kombination eller var för sig – är bland annat: neempulver, vitlökspulver, rosmarinpulver, mynta, bockhornsklöver. Borsta ut i djurets päls, varje eller varannan dag.

Kiselgur (diatomacéjord / diatomaceous earth) har blivit väldigt populärt att använda som medel mot alla sorters bitande insekter. Jag vill dock höja ett varningens finger; att andas in kiselgur kan orsaka skador på andningsvägarna. Se till att djuren inte kan komma åt att andas in det fina pulvret.

Kort om tjära

Tjära, i form av schampo, salva eller spray, har funnits på marknaden i många år. Tillverkarna av dessa produkter förbjudna att prata om tjärans repellerande effekt men de hittas enkelt via en enkel webbsökning. Tjära innehåller mycket fenoler⁷ och eftersom katter inte kan metabolisera fenoler är dessa medel direkt olämpliga för katter.

Invärtes medel

Ett utvärtes preparat kan ge bra skydd, men vid hårt fästingtryck bör det kompletteras med ett invärtes preparat.

Neembladspulver

Neemblad är det mest effektiva invärtes fästingmedel jag känner till. Det kan enkelt blandas i maten och är säkert för både hund och katt. Neembladen innehåller dessutom mycket antioxidanter och ämnen som är välgörande för både hud, päls och matsmältning.

Mitt eget medel, som bland annat innehåller neembladspulver, heter HundApoteket NIXTIX och det kan köpas i min webbshop: Naturbalans Butik

Vitlök

Vitlök är kanske det mest kända och mest beprövade naturmedlet. Doftar gott i maten, men kanske inte lika gott när den andas eller svettas ut. Vitlök har en förmåga att orsaka anemi (blodbrist) om den äts i stora mängder. Men då pratar vi väldigt stora mängder. Med nya forskningsrön har man konstaterat att en 20–25 kilos hund måste äta uppemot 20 vitlöksklyftor vid ett och samma tillfälle för att ens starta den process som orsakar anemi. Därför anses numera vitlök vara säkert att ge till hundar om man bara använder lite sunt förnuft. Vitlök bör dock undvikas helt till mycket små valpar eller djur med kända blodproblem eller magproblem.

Dr. Pitcairn⁸, DV.M. Messonier⁹ med flera rekommenderar cirka 1 vitlöksklyfta per 10 kg hund / dag.

Så här skulle en daglig dosering kunna se ut:

0–10 kg: ½ – 1 klyfta
10–30 kg: 1 – 1½ klyfta
30–40 kg: 2 – 3 klyftor
45 kg och uppåt: 3 klyftor

Rosmarin

Det är något med rosmarin som fästingarna inte gillar. Ge hunden färsk rosmarin krossad i mortel, eller rosmarinpulver, blandat med maten varje dag. Ungefär ½ kryddmått per 10 kg kroppsvikt. (Rosmarin i större mängder bör undvikas för djur som lider av kramper eller epilepsi.)

B-vitamin

Tillskott av B-vitamin sägs vara bra mot fästingar. Personligen kan jag instämma i att B-vitamin är av nytta för hud och päls och allmänhälsan i stort. Det jag har invändningar mot är att B-vitaminpreparat alltid är baserade på jäst. Långt ifrån alla hundar mår bra av att äta jäst. Jag tycker det är mycket bättre att stärka allmänhälsa, hud och päls med den sorts B-vitamin som finns naturligt i mat. Exempel på B-vitaminrik mat är gröna blad, som spenat och nässlor; legymer, som gröna ärtor och linser; färsk frukt; ägg och lever.

Invärtes fästingpreparat som jag avråder ifrån

Det finns preparat på marknaden vars hela existens kan ifrågasättas. Till dessa hör alla preparat som är baserade på billiga utfyllnader. Hela poängen med att ge ett fodertillskott är väl ändå att samtliga ingredienser ska vara funktionella och välgörande för hälsan? Ett tillskott ska ju tillföra bra saker och vara en del av en naturlig och balanserad kost.

Med detta i åtanke så väljer i alla fall jag bort preparat som bland annat innehåller

jäst
smakämnen och hydrolysat
kalciumkarbonat (kalcium beräknas utifrån djurets foderstat och individuella behov och ska inte ges av slentrian)
vegetabiliska eller animaliska oljor
allt med cellulosa i namnet, som cellulosagummi, mikrokristallinisk cellulosa, etc. (Används bl.a. i kapslar eller som fyllnadsmedel och kan orsaka magproblem.)

Viktigt med pauser

Precis som med alla örter och fodertillskott är det bra att göra regelbundna uppehåll. Detta för att det alltid sker en viss ackumulering i kroppen. Ge djuret en behandlingsfri dag per vecka, eller gör uppehåll på flera dagar med jämna mellanrum.

Tekniska (?) medel

Bärnstenshalsband

Jag har hört både positivt och negativt om bärnstenshalsband. Själv upplevde jag ingen större effekt på någon av mina hundar. Det kan ha med pälstypen att göra – de flesta av mina hundar har varit strävhåriga. Det verkar som de släthåriga och långhåriga raserna får bättre effekt. Bärnstenen bygger genom friktionen mot hundens päls upp en elektrisk laddning, så svag att hunden inte känner den, men stark nog för att avskräcka fästingar.

Bärnstenshalsbanden kan köpas här: https://elvingsson.com/

Ultraljud, bioenergi och elektromagnetism

Jag har aldrig testat dem själv, men det finns små mojänger som man placerar i hundens halsband, som påstås repellera fästingar med hjälp av ljud eller energi.

Exempel på produkter: ZeroBugs Pet, ShooTag, TicClip, CatanDog’s

När det gäller bärnstenshalsband och andra ”tekniska” alternativ tycker jag att man mycket väl kan kombinera dessa med andra giftfria alternativ – det ena behöver inte utesluta det andra. Mot fästingar kan man aldrig få för mycket skydd!

Hur gör Du?

Fästingplågan är här för att stanna och situationen kommer med största sannolikhet inte att bli bättre med åren, snarare tvärtom. Jag är nyfiken på hur Du gör och det är säkert andra också. Kanske vet du något som jag missat här och som du kan tipsa oss andra om. Använd hashtag #dessafästingar på sociala medier för att dela med dig av Dina tips.

Varma hälsningar till alla hundar och deras människor

Referenser

https://en.wikipedia.org/wiki/Flumethrin ↩︎
https://sv.wikipedia.org/wiki/Imidakloprid ↩︎
https://parasitipedia.net/index.php?option=com_content&view=article&id=2668&Itemid=2951.
Studie – isoxazoline effekt och säkerhet: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/vms3.285 ↩︎
https://truthaboutpetfood.com/are-the-combination-chewable-heartwormfleatick-medications-safe-for-my-dog/ ↩︎
På engelska: https://en.wikipedia.org/wiki/Terpene; På svenska: https://sv.wikipedia.org/wiki/Terpen ↩︎
https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.jcim.1c01084; https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/anie.202016575 ↩︎
https://www.researchgate.net/figure/Main-components-in-the-raw-wood-tar-and-their-area-percentages_tbl2_241050023 ↩︎
Richard H Pitcairn: ”Dr.Pitcairn’s Complete Guide to Natural Health for Dogs & Cats”. ISBN: 9781623367558 ↩︎
D.V.M Messonnier: ”Natural Health Bible for Dogs & Cats”. ISBN: 9780307558602 ↩︎