Benbuljong är något som trendat enormt i hundvärlden de senaste åren. Men exakt vad är det egentligen som gör den så nyttig? När ben kokas länge frigörs kollagen, vilket påstås vara bra för bland annat lederna. Men stämmer det verkligen?
Jag har med AI-assistans översatt en artikel från engelska, där nyttan av benbuljong för människor ifrågasätts utifrån vetenskapliga studier.
Efter den översatta artikeln reflekterar jag över om samma forskning även kan appliceras på hundar.
Drinking Bone Broth—Is It Beneficial or Just a Fad?
Av Conor Kerley, PhD · 31 augusti 2018
Uppdaterad av Center for Nutrition Studies den 27 februari 2026
Originalartikel: Center for Nutrition Studies
Översatt av Anne-Li Strand med AI-assistans.
Benbuljong tillagas genom att ben och bindväv från djur kokas i vatten tillsammans med örter, kryddor och ibland mindre mängder grönsaker.
Buljong, inklusive benbuljong, används vanligtvis som smakrik bas i soppor och grytor eller som dryck. Förespråkare menar dock att benbuljong har en lång rad hälsofördelar, exempelvis att den hjälper vid matsmältningsproblem och stärker immunförsvaret. Benbuljong rekommenderas ofta som en del av GAPS-kosten (Gut and Psychology Syndrome), som används vid bland annat autism och adhd, och ingår även i paleolitisk kost.
Är benbuljong bra för hälsan?
De påstådda hälsofördelarna tillskrivs de ämnen som lakas ur benen under kokningen, däribland kollagen, benmärg, aminosyror och mineraler. Ämnena frigörs genom långsam tillagning och ibland genom tillsats av syror, exempelvis vinäger eller vin, som kan bidra till att lösa upp delar av ben och bindväv.
Benbuljong innehåller visserligen kollagen och benmärg, men påståendet att dessa ämnen direkt skulle gynna människans ben och leder saknar vetenskapligt stöd. När vi äter kollagen bryts det ner till bland annat enskilda aminosyror och mineraler. Dessa kan därefter användas av kroppen på samma sätt som aminosyror och mineraler från andra livsmedel. Det finns emellertid inga belägg för att aminosyror och mineraler från benbuljong skulle ha någon särskild fördel jämfört med motsvarande näringsämnen från annan mat.
Forskning om benbuljong
Trots benbuljongens popularitet och de många påståendena om medicinska egenskaper finns det mycket lite vetenskaplig forskning om den. När jag sökte i den vetenskapliga litteraturen fann jag endast ett fåtal relevanta studier. Den tidigaste tillgängliga studien är från 1934 och publicerades i tidskriften Archives of Disease in Childhood. Forskningen genomfördes av den brittiska dietisten Elsie Widdowson och den nordirländske barnläkaren professor Robert McCance, som båda gjorde flera tidiga och betydelsefulla insatser inom näringsforskningen. De analyserade näringssammansättningen i benbuljong samt i buljong av ben och grönsaker. Resultatet visade att benbuljong var en dålig källa till många näringsämnen, medan tillsatsen av grönsaker ökade innehållet av flera viktiga mineraler: kalium, kalcium, magnesium och järn.1
Det finns en gammal tradition av att äta kycklingsoppa, ofta kokad med ben, vid infektioner. Precis som för benbuljong är forskningen om kycklingsoppa och infektioner begränsad. En studie från 1978 visade dock att kycklingsoppa var bättre än både kallt och varmt vatten på att öka transporthastigheten hos nässlem.2 I en senare liten studie, genomförd av forskare vid Nebraska Medical Center och publicerad år 2000 i den ledande medicinska tidskriften Chest, konstaterades att ”kycklingsoppa kan innehålla flera ämnen med gynnsam medicinsk aktivitet”. Forskarna observerade att kycklingsoppan tycktes ge en mild minskning av inflammation, vilket kunde bidra till att lindra symtom vid luftvägsinfektion. Den soppa som användes i studien innehöll dock en stor andel grönsaker: lök, sötpotatis, palsternacka, rova, morot, selleri och persilja.3
I januari 2016 publicerade tidskriften Time artikeln ”Science Can’t Explain Why Everyone is Drinking Bone Broth”.4 Där intervjuades flera respekterade forskare. William Percy, docent vid Sanford School of Medicine vid University of South Dakota, påpekade att vi inte tar upp kollagen i intakt form och att tanken att intag av kollagen därför skulle främja bentillväxt mest är önsketänkande. Att benbuljong innehåller kollagen innebär inte att det automatiskt omvandlas till kollagen i människokroppen; dessutom är kollagen en ganska dålig källa till aminosyror. Livsmedelsforskaren dr Kantha Shelke framhöll i sin tur att en kost rik på gröna bladgrönsaker ger gott om byggstenar för kollagen och dessutom tillför näringsämnen som inte finns i tillräckliga mängder i kött eller buljong.
Kan benbuljong vara skadlig?
Forskningen om benbuljong är alltså knapp, och de resultat som finns är knappast banbrytande. Men är det hela bilden? Kan benbuljong även innehålla ämnen som potentiellt är skadliga?
Ben kan lagra tungmetaller, i synnerhet bly. När benbuljong tillagas kan bly frigöras. År 2013 genomförde brittiska forskare en liten studie av blyinnehållet i benbuljong kokad på kycklingben. Buljongen innehöll mer än tio gånger så mycket bly som enbart vattnet. Intressant nog kom benen från ekologiskt uppfödda djur, och skinn och brosk bidrog med de högsta blyhalterna.5
I likhet med studien från 1934 visade en studie publicerad 2017 i Food & Nutrition Research att benbuljong var en dålig källa till kalcium och magnesium. Till skillnad från studien från 2013 fann forskarna dock låga halter av bly och kadmium, vilket visar att metallinnehållet kan variera. Det är rimligt: näringsinnehållet och hälsoeffekterna hos olika benbuljonger påverkas naturligtvis i hög grad av råvarorna och tillagningsmetoden.6 Generella påståenden om benbuljong riskerar därför att bli missvisande.
Sammanfattningsvis kan vi, utifrån den begränsade forskning som finns, som mest säga att traditionell benbuljong tycks vara en dålig källa till många näringsämnen och att den dessutom kan innehålla oönskade ämnen. Ett hälsosammare alternativ förefaller vara att lägga till grönsaker och ta bort benen … med andra ord: grönsakssoppa!
Originalartikel: Center for Nutrition Studies
Hur är det då med hundar? Kan samma forskning tillämpas på dem?
Svaret är – nej, Inte rakt av. Studier på människor, möss eller cellkulturer kan ge ledtrådar, men de visar inte att benbuljong har samma effekt hos hund. Det mest anmärkningsvärda är att det fortfarande saknas kliniska studier där vanlig benbuljong har prövats på hundar. De långtgående påståenden som ofta görs – att buljongen läker tarmen, stärker immunförsvaret, avgiftar levern eller bygger upp leder – har därför inget direkt hundspecifikt stöd.
Hundar bryter, precis som människor, ner intaget kollagen till mindre peptider och aminosyror innan det tas upp. Det finns intressant hundforskning om särskilt framställda, standardiserade bioaktiva kollagenpeptider. I en dubbelblind, placebokontrollerad studie på 31 hundar med artros förbättrades vissa objektiva gångparametrar och ägarnas skattning av livskvaliteten efter tolv veckor.7 Studien var emellertid finansierad av tillverkaren och gällde en bestämd dos av en specifik kollagenhydrolysatprodukt – inte benbuljong. Resultaten kan därför inte användas som bevis för att hemmakokt buljong ger motsvarande effekt. Analyser har dessutom visat att benbuljong inte ger tillförlitliga eller standardiserade mängder av de kollagenbyggstenar som används i sådan forskning.8
För hunden kan en osaltad och avfettad buljong ändå ha ett enkelt praktiskt värde: den kan ge smak, öka vätskeintaget och göra maten mer lockande.
>> Här hittar du mitt enkla recept på: hemlagad benbuljong för hund och katt.
Men den bör ses som ett tillskott till en redan näringsrik kost. Den är inte en säker mineralkälla eller en behandling. Innehållet varierar med ben, övriga råvaror, vattenmängd och koktid – och samma osäkerhet kring tungmetaller som gäller för människor är relevant även för hundar, även om den faktiska risken från olika buljonger ännu inte är väl kartlagd hos hund.
Slutsatsen blir därför ungefär densamma för hund som för människa: benbuljong kan vara ett smakligt livsmedel, men den är ingen magisk hälsodryck. Om syftet är vätska och aptit kan den absolut fylla en funktion. Om syftet är att tillföra bestämda näringsämnen eller behandla sjukdom behövs något betydligt mer precist – och bättre belagt.
Varma hälsningar till alla hundar och deras människor.
Referenser
- McCance RA, Sheldon W, Widdowson EM. Bone and vegetable broth. Arch Dis Child. 1934;9(52):251–258. doi/länk ↩︎
- Saketkhoo K, Januszkiewicz A, Sackner MA. Effects of drinking hot water, cold water, and chicken soup on nasal mucus velocity and nasal airflow resistance. Chest. 1978;74(4):408–410. doi/länk ↩︎
- Rennard BO, Ertl RF, Gossman GL, Robbins RA, Rennard SI. Chicken soup inhibits neutrophil chemotaxis in vitro. Chest. 2000;118(4):1150–1157. doi/länk ↩︎
- TIME. Science Can’t Explain Why Everyone is Drinking Bone Broth. Januari 2016. doi/länk ↩︎
- Monro JA, Leon R, Puri BK. The risk of lead contamination in bone broth diets. Med Hypotheses. 2013;80(4):389–390. doi/länk ↩︎
- Hsu DJ, Lee CW, Tsai WC, Chien YC. Essential and toxic metals in animal bone broths. Food Nutr Res. 2017;61(1):1347478. doi/länk ↩︎
- Dobenecker B, Böswald LF, Reese S, et al. The oral intake of specific Bioactive Collagen Peptides (BCP) improves gait and quality of life in canine osteoarthritis patients. PLoS ONE. 2024;19(9):e0308378. doi/länk ↩︎
- Alcock RD, Shaw GC, Burke LM. Bone Broth Unlikely to Provide Reliable Concentrations of Collagen Precursors Compared With Supplemental Sources of Collagen Used in Collagen Research. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2019;29(3):265–272. doi/länk ↩︎