Kombinera torrfoder med hemlagad mat

Publicerad den av Anne-Li Strand

Vardagen för den moderna människan är inte enkel. Mycket ska få plats under dygnets vakna timmar – arbete, familj, ekonomi och allt det praktiska som håller livet rullande. Mitt i allt detta ska också hundens behov tas om hand, och för många är just maten en av de svårare bitarna.

Att laga egen mat till hunden är i grunden något väldigt enkelt – men i praktiken kräver det både tid, planering och ibland också en ekonomi som tillåter det. Har man flera hundar eller stora hundar kan det dessutom bli kostsamt.

Jag brukar därför säga:

Alla kan inte göra allt – men alla kan göra något.

När jag säger det uppstår nästan alltid samma fråga:

Går det att kombinera torrfoder och hemlagad mat?

Det korta svaret är egentligen nej – det är inte en optimal lösning. Men verkligheten är sällan optimal. För många hundägare är en kombination helt enkelt den enda realistiska vägen, och då är det bättre att göra det på ett genomtänkt sätt än att låtsas som att alternativet inte finns.

Även om kombinationen inte är perfekt är den i de flesta fall betydligt bättre än att hunden enbart äter torrfoder.

Så i stället för att moralisera över lämpligheten i att överhuvudtaget ha hund/hundar om man inte har tid eller ekonomi att utfodra dem på ett optimalt sätt, ska jag gå igenom några alternativ som, även om de inte är optimala, ändå är en klar förbättring för hunden. Och vad vet jag, du kanske redan kör en kombo med hemlagat och torrfoder som funkar alldeles utmärkt? Då ska ju inte jag komma och ”regna på din parad”.

Ingen optimal kombo

Anledningen till att det inte är optimalt att kombinera torrfoder med riktig mat – utöver faktumet att de allra flesta torrfoder är ultraprocessade produkter – är att torrfoder tenderar att bli liggande kvar onaturligt länge och skvalpa i magsäcken. De torra och hårda kulorna behöver en långdragen behandling med sur magsaft, galla och enzymer från bukspottkörteln, innan det blir färdigt för att komma vidare till tarmen och näringsupptaget. Det här passar inte hundens matsmältningssystem, som är avsevärt kortare än människans och konstruerat så att råa animalier, as och fermenterat maginnehåll från bytesdjur ska kunna passera snabbt igenom.

Hundens matsmältningssystem är dessutom inte konstruerat för att effektivt hantera stora mängder protein och komplexa kolhydrater (stärkelse) i samma måltid. De sura miljöer som krävs för en effektiv proteinnedbrytning motverkar delvis de enzymatiska processer som behövs för att bryta ned stärkelse.

Det innebär inte att hundar aldrig kan äta en blandad måltid – många gör det utan problem – men det innebär att matsmältningen fysiologiskt fungerar bättre när dessa typer av föda separeras i tid.

För att matsmältningen ska fungera så effektivt som möjligt bör det därför helst gå ganska lång tid mellan en animalisk måltid och en vegetabilisk måltid. I praktiken innebär det ofta ungefär 12 timmar.

Det här är en av grundtankarna bakom det jag i min bok beskriver som ”roterande monoutfodring” – ett sätt att ge olika typer av föda vid olika tillfällen i stället för att blanda allt i samma skål.

Lägg märke till att nu talar vi om torrfoder, som utöver animaliskt protein även innehåller mycket stärkelserika vegetabilier. När vi gör hemlagad mat använder vi inte koncentrerade stärkelseprodukter, som exempelvis potatisstärkelse eller cellulosa (E460). Det är fortfarande inte optimalt att blanda animalier och vegetabilier i samma måltid, men en blandad, hemlagad måltid är likväl så avsevärt mycket hälsosammare att den är ojämförbart med ultraprocessat torrfoder.

Här vill jag passa på att inflika att hemlagad mat inte är utbytbar mot kommersiella färskfoderprodukter. Dessa är alldeles för fetthaltiga (med ytterst få undantag) och i kombination med torrfoder kan det bli en katapult in i hälsoproblem som kan vara mycket svårlösta. Samma sak gäller för blötfoder/konserver, som oftast är alldeles för feta, har oönskade tillsatser och hårt processade ingredienser.

Servera torrfoder

Jag rekommenderar alltid att torrfoder blöts upp med kallt eller ljummet vatten före servering. Låt det stå och dra till sig vätska och ta sedan ut fodergivan ur det uppblötta fodret. Jag är medveten om att det är svårare att veta hur mycket som är lagom mängd foder när man gör så här, men man får helt enkelt prova sig fram och lära sig vad som är lagom. Hälsofördelarna med att blöta upp fodret överväger allt omak, med hästlängder!

2 olika alternativ

Om man ska kombinera torrfoder och riktig mat kan man göra på två olika vis.

  1. Bästa alternativet: Ett mål med torrfoder och ett mål med hemlagat.

Detta alternativ funkar bäst ifall det får gå 12 timmar mellan torrfoder och riktig mat. Om hunden behöver mellanmål kan man ge väl mogen frukt. Undvik att servera torrfoder i nära anslutning till fysisk aktivitet. Särskilt stora hundar och hundar med djup bröstkorg kan drabbas av magomvridning om de ska anstränga sig med magen full av torrfoder. Ska hunden vara mycket aktiv under dagen är det bättre att servera riktig mat på morgonen och torrfoder på kvällen.

  • Sämre alternativet: Blanda torrfoder med riktig mat i samma mål.

Att byta ut lite av torrfodergivan mot rått kött i samma måltid fungerar för vissa hundar men inte för alla. Typen av torrfoder är en avgörande faktor och vi återkommer strax till detta. Att berika den processade maten (torrfodret) med färsk, rått kött ger hunden naturlig näring men kan orsaka problem relaterade till överutfodring. Blandningen gör det svårt att reglera fett och protein för en känslig hund. Att däremot byta ut lite av torrfodret mot välkokta grönsaker fungerar för de flesta hundar. Den här blandningen (och även blandningen torrfoder + kött) kan dessutom toppas upp med bladgrönt, frukt och bär.

Berika gärna torrfodret med bladgrönt, frukt och bär!

Välja torrfoder

Det har nog inte undgått någon som är bekant med mitt arbete, att jag inte hyser några varma känslor för torrfoder som sådant och än mindre för djurfoderindustrin i allmänhet. Mitt problem med torrfoder ligger egentligen inte enbart i produkternas innehåll – som kan variera från relativt acceptabelt till direkt problematiskt – utan framför allt i den marknadsföring som ofta ger intryck av att torrfoder skulle vara ett naturligt sätt för hundar att äta. Men det finns likväl bättre och sämre produkter och jag ska nu berätta hur jag tänker omkring valet av torrfoder.

Jag tror att de flesta hundägare någon gång hört talas om den där hunden som minsann åt torrfoder hela livet, mådde prima och blev mycket gammal. Och det må vara hänt, men vi kan inte dra några slutsatser utifrån undantag; det är ett faktum att alltför många hundar som äter torrfoder drabbas av kostrelaterad sjukdom. En sak som vi säkert kan konstatera, är att torrfoder har förändrats mycket och kontinuerligt under sin snart 100-åriga historia. Hundar som äter den gamla typen av torrfoder, den typ som vi idag räknar som billig och förlegad, klarar sig ofta betydligt bättre. De kan – i synnerhet om fodret kompletteras med riktig mat, som var vanligt förr – må bra och bli riktigt gamla.

Protein- och fetthalt

De senaste 20 åren har torrfodren gått ifrån att vara i huvudsak ganska fett- och proteinsnåla till att vara generellt extremt fett- och proteinrika. Dessutom används vegetabiliska proteinkoncentrat, som potatis- och ärtprotein, för att ytterligare utöka proteinhalten. Detta är inte någon bra utveckling! Många moderna torrfoder innehåller idag mycket höga koncentrationer av både fett och protein. Ofta förstärks proteinhalten dessutom med vegetabiliska proteinkoncentrat som potatisprotein eller ärtprotein.

Den här utvecklingen innebär en betydligt större metabol belastning än tidigare generationers foder och är sannolikt en bidragande faktor till många av de hud- och mag-/tarmproblem som idag blivit så vanliga hos våra hundar.

Dessutom hålls hunden i ett permanent tillstånd av uttorkning eftersom hunden aldrig kan dricka så mycket vatten som behövs för att kompensera det torkade och koncentrerade proteinet.1

  • Vi vill ha foder där proteinhalten är max 20–25% och fetthalten max 7–12%. Fetthalten får aldrig vara högre än halva proteinhalten!

Foder med lägre protein- och fetthalt lämpar sig bättre att kombinera med alternativ 2: blanda torrfoder med riktig mat i samma mål.

Spannmål eller inte spannmål?

Gluten (växtprotein) har kommit att bli matvärldens slagpåse #1 och många som väljer spannmålsfria foder gör det för att undvika gluten. Spannmålen (ris, vete, korn, havre) har då ersatts av andra stärkelserika vegetabilier, som till exempel:

  • Majs
  • potatis
  • olika koncentrat (majs-, ärt-, potatisstärkelse)
  • baljväxter (linser, ärtor och bönor).
  • pseudospannmål (växtslag som äts på samma sätt som vanliga spannmål, till exempel hirs, durra, quinoa, bovete).

Man missar då att stärkelse är en komplex kolhydrat, som i stor eller koncentrerad mängd påverkar hundens matsmältning negativt. Det finns ingenting som talar för att stärkelse skulle vara ett bättre alternativ för hunden än gluten.

Antinutrienter

Vegetabiliska råvaror innehåller också så kallade antinutrienter2 – naturliga växtämnen som fytinsyra och oxalater, vilka i vissa situationer kan påverka upptaget av mineraler som till exempel zink, järn och kalcium. Dessa ämnen är en del av växtens eget försvarssystem och förekommer i varierande mängd i många frön, spannmål och baljväxter.

I praktiken är detta sällan något större problem i en varierad kost. Traditionella beredningsmetoder som blötläggning, fermentering och tillagning kan dessutom minska halterna av flera av dessa ämnen.

Men när vegetabiliska råvaror utgör en mycket stor del av kosten, vilket ofta är fallet i torrfoder, kan sådana faktorer ändå få viss betydelse för hur lätt vissa näringsämnen tas upp.

Det handlar därför mindre om att en viss råvara skulle vara “bra” eller “dålig” och mer om proportioner, variation och hur maten faktiskt är sammansatt.

Konserveringsmedel

Att fodret är fritt från konserveringsmedel är en definitionsfråga. Fettet i fodret måste alltid hindras från attAtt ett foder sägs vara fritt från konserveringsmedel är i praktiken en definitionsfråga. Fettet i fodret måste alltid skyddas mot oxidation – alltså att det reagerar med syre och härsknar. Därför innehåller alla torrfoder någon form av antioxidationsmedel.

Dessa kan vara helsyntetiska, semisyntetiska eller baserade på naturliga ämnen, men de fungerar alltid som ett skydd mot fettets nedbrytning. Om den enda uppgiften på förpackningen är ”antioxidant” eller ”EU-godkänd antioxidant” kan vi i regel utgå från att en helsyntetisk antioxidant har använts. Det är därför klokt att välja foder där typen av antioxidant är tydligt angiven.

  • Generellt finns det anledning att undvika foder som innehåller helsyntetiska antioxidanter som BHT, BHA, TBHQ eller andra liknande ämnen.

Det vi däremot inte kan utläsa från innehållsdeklarationen är hur de enskilda råvarorna har behandlats innan de blivit en del av fodret. Ingredienser som köttmjöl, fiskmjöl och spannmålsmjöl behöver nästan alltid stabiliseras på något sätt för att kunna lagras och transporteras.

Eftersom sådana råvaror ofta köps in från externa leverantörer behöver tillverkaren av det färdiga fodret inte alltid deklarera vilka konserveringsmedel som eventuellt använts i just dessa ingredienser. Om man frågar tillverkaren bör de däremot kunna ge besked.

Tillsatser

Tillsatser i torrfoder går tyvärr inte att komma undan. Även den del av ingredienslistan som redovisar olika mikronäringsämnen – vitaminer, mineraler och spårämnen – består i själva verket av tillsatta ämnen. Många hundägare tänker nog inte på att det som listas där är en så kallad premix eller förblandning av hel- eller semisyntetiska näringsämnen. I lagstiftningen klassas dessa som näringstillsatser.

Varje enskilt ämne i denna lista är alltså ett isolerat och tekniskt framställt näringsämne som inte kan jämföras med de näringsämnen som förekommer naturligt och synergistiskt i riktig mat. Näringstillsatser ger intryck av att fodret innehåller alla näringsämnen hunden behöver, men säger i praktiken ganska lite om hur dessa isolerade ämnen fungerar i kroppen. I grunden är de framför allt ett sätt att säkerställa att analysvärdena på papperet uppfyller näringsnormerna.

Dessa tillsatser är svåra att undvika eftersom de ingår i alla torrfoder. De tillsätts för att kompensera för den näring som går förlorad under den omfattande processning som krävs för att tillverka ett hållbart torrfoder.

Generellt gäller att ju fler näringstillsatser som behöver tillsättas, desto mer talar det för att råvarornas ursprungliga näringsvärde varit begränsat.

  • Vi vill därför välja foder med så få tillsatser som möjligt, även när det gäller näringstillsatser.

Tillverkningsmetod

Den allra vanligaste tillverkningsmetoden för torrfoder är extrudering, där fodrets ingredienser trycks igenom en stor skruv (extruder) under högt tryck, i temperaturer på mellan 135–160°C. Man bör undvika extruderade foder helt och hållet och i stället satsa på de foder som tillverkas med metoden pressning (kallas ibland kallpressning). Dessa foder upphettas bara till 75°C, vilket förstås är snällare mot näringsinnehållet. Under förutsättning att ingredienserna är bra och att protein- och fetthalter håller normala nivåer (vilket är vanligare i pressade foder), är pressat alltid ett bättre alternativ än extruderat. Ugnsbakat foder är också ett bättre alternativ än extruderat foder.

  • Vi vill helst ha foder som är pressade/kallpressade eller ugnsbakade.

Variation är bra!

Jag tycker att det är bra att variera mellan olika foder och fodertyper. Hunden behöver inte – trots påståenden om motsatsen – äta samma foder hela tiden. Variation är faktiskt bra.

Man kan till exempel variera mellan spannmålsbaserade och spannmålsfria foder, och mellan olika proteinkällor. När hunden vänjs vid att äta många olika sorters föda utvecklar den ofta också en mer tålig och flexibel tarmflora, vilket har stor betydelse för hur väl näringsupptaget fungerar.

Till sist vill jag ändå säga att bara för att jag skriver den här artikeln innebär det inte att jag har mjuknat i mina åsikter om torrfoder. Ultraprocessad mat är och förblir problematisk, av så många olika skäl att den bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

Men risker handlar alltid om mängd och frekvens. Ju oftare hunden äter ultraprocessad mat, desto större blir den fysiologiska belastningen. Samtidigt finns det, som vi sett, mer eller mindre processade torrfoder.

Risken för hälsoproblem minskar när vi som hundägare är medvetna om de potentiella riskerna, är uppmärksamma på förändringar hos hunden och gör genomtänkta val av foder.

Om man vill kombinera torrfoder och riktig mat finns några enkla principer som brukar fungera bra.

Här är mina bästa tips:

  • Gör medvetna val av torrfoder; lyssna mindre på löften, marknadsföring och andras åsikter och mer på ditt sunda förnuft och på din hunds signaler.
  • Välj kallpressat och ugnsbakat framför extruderat.
  • Variera gärna mellan två eller flera olika torrfoder, från olika märken och med olika ingredienser, såväl vegetabiliska som animaliska.
  • Köp små påsar! Även om kilopriset blir högre, håller innehållet sig fräschare och risken att hunden får äta härskna fetter minskar. Mindre förpackningar gör det dessutom enklare att variera foder.
  • Var uppmärksam på eventuella små och aldrig så subtila indikationer på att något är fel. Det kan vara att ögonen rinner mer eller att hunden börjat slicka på tassarna eller klia sig i öronen. Även den minsta förändring ska tas på allvar.
  • Blanda aldrig någonsin torrfoder med färdiga färskfoder eller köttråvaror från färskfodertillverkarna. Detta kan inte sägas nog många gånger. Färskfoderprodukter är alldeles för feta (med ytterst få undantag) och i kombination med torrfoder kan det bli rena rama katapulten in i hälsoproblem som är mycket svårlösta.

Sanningen är att torrfoder aldrig kommer att vara ett naturligt livsmedel för hunden. Det är en industriell produkt – utvecklad för hållbarhet, lagring och massproduktion.

Men verkligheten ser ut som den gör. Många hundar äter torrfoder, och många hundägare behöver praktiska lösningar i vardagen. Det viktigaste är därför inte att göra allt perfekt, utan att göra medvetna val.

När vi förstår hur maten fungerar i kroppen kan vi minska belastningen, öka variationen och ge hunden bättre förutsättningar för långsiktig hälsa.

Varma hälsningar till alla hundar och deras människor.

Referenser

  1. Det livsviktiga vattnet ↩︎
  2. Cordain, Loren. (1999). Cereal Grains: Humanity’s Double-Edged Sword. World review of nutrition and dietetics. 84. 19-73. 10.1159/000059677.
    Petroski W, Minich DM. Is There Such a Thing as ”Anti-Nutrients”? A Narrative Review of Perceived Problematic Plant Compounds. Nutrients. 2020 Sep 24;12(10):2929. doi: 10.3390/nu12102929. PMID: 32987890; PMCID: PMC7600777.
    Taylor EN, Curhan GC. Oxalate intake and the risk for nephrolithiasis. J Am Soc Nephrol. 2007 Jul;18(7):2198-204. doi: 10.1681/ASN.2007020219. Epub 2007 May 30. PMID: 17538185. ↩︎